handdator

Visa fullständig version : Ice Mines 2007 en Redbull filminspelning med Will Gad och Andreas Spak


Daniel
2008-09-26, 09:38
När Andreas Spak ringde upp mig för någramånader sedan hade jag ingen aning om vem han var eller någon annan av de personer han nämnde. Senare förstod jag att det handlade om troligtvis de bästa isklättrarna i värden och nu ville de ha hjälp att komma till Sverige för att klättar is nere i våra gruvor. Plötsligt var jag indragen i ett enormt äventyr som skulle ge mig upplevelser jag inte vågat drömma om.
/gallery/files/3/IMGP1278_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1321)

Det har varit en hel del planering veckorna före. Mycket jobb spenderades med att gå igenom kartor, material, bilder, utrustning, mm. Runt 100st mail skickades där vi diskuterade allt från belysning till tillstånd för en expedition som denna. Målet är att filma och fotografera extrem isklättring, mixad med klättring på rent berg. Allt ska ske under jord, nere i gruvorna. Expeditionen bekostas av Red Bull och innan vi började filma var allt redan sålt till tidningar runt om i världen och även TV-kanalen Discovery Chanel.
/gallery/files/3/IMGP1347_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1322)
Will Gad, en av värdens bästa klättrare, var ledare och producent för filmen samt att han är också den som tillsammans med Andreas Spak ska vara den som ska klättra framför kameran. Andreas är också mycket erfaren och har isklättrat större delen av sitt liv. Det märktes att dessa killar vet vad de gör och de vet vad de vill ha. Mina fördomar säger mig att killar som dessa skall vara kaxiga adrenalinpundare som alltid springer runt med ett par solglasögon och letar efter sinnessjuka upplevelser. Delvis hade jag rätt men det skulle också visa sig att mycket av de negativa fördomarna jag hade skulle bytas ut av positiva åsikter.
/gallery/files/3/PICT0185_347282_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1315)
Vi började med att ta oss ner i Åsbobergs gruva och titta runt i de stora salarna som finns där nere. Vägen ner gick genom schaktet och det skulle visa sig vara svårare än jag trodde att ta sig ner. Hela schaktet lutar 45grader och i botten ligger det massvis med lösa stenar. En liten sten driver på fler stenar och snart dödar det allt i sin väg längre ner i schaktet. Det enda sättet att ta sig ner är att gå på rälsen som ligger uppstöttad ca 1-3meter ovanför schaktbotten. Det kräver en lättare balansövning men det gäller att man håller sig uppe. Om man skulle ramla så kommer man definitivt att slå sig ordentligt. På ca 70m djup ligger den första nivån och vi går igenom orten ut till det stora brytrummet. Gruvan är donlägig, det vill säga att den lutar ca 45 grader. Isen som bildas av att vattnet droppar ner formar sig med mjuka rinnande rörelser. Man kan lätt se hur vattnet har runnit ner för brytrummet och skapat dessa fantastiska landskap som tecknar sig i gruvans mörker. Vi tar oss djupare ner i gruvan och vårt första 70m rep som tog slut redan ute i schaktet är nu ersatt med ytterliggare 70m rep. Will sätter två isskruvar i isen och det märks att han studerar både isens rörelse och ljud för att avgöra kvaliteten. Han är nöjd men säger att det bara är det yttersta 10cm som är riktigt ny is och den inre isen är mycket äldre.

Vi repellerar ner tills repet tar slut och på vägen har vi avverkat ytterliggare ett antal isskruvar som styr repet runt de enorma stenpelarna som stöttar upp taket. Vi står vid en sluttande kant som löper ner i ett schakt. Ett nytt 60m rep fästes i isen och vår färd fortsätter ner i gruvan. Här börjar det bli mindre is men brytrummet fortsätter i samma stil. När vi når slutet av repet så försöker vi lysa vidare ner för att kunna se vart det fortsätter eller om det finns någon vattennivå under oss. Det enda vi lyckas se är ett svart mörker och när vi kastar ner stenar så tar det minuter innan ljudet försvinner. Det är minst 100meter till under oss! Vart tar vattnet vägen?
/gallery/files/3/PICT0186_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1305)
På kvällen kommer filmteamet och fotografen och efter en god natts sömn på Stadshotellet i Nora är det dags att ta sig ner i gruvan igen. Vi har mycket utrustning som skall ner. Två elverk samt två 850W HID lampor gör att vi måste försöka att hitta en smidigare väg ner än att transportera all utrustning i schaktet. Efter en timme har jag hittat på en bättre lösning och vi riggar en transportlina på ca 80m snett ner i dagbrottet. All utrustning, ca 6 stora väskor firas ner efter repet och får därefter firas ner på ytterliggare två rep för att nå inspelningsplatsen. Lättare utrustning bärs ner i ryggsäckar och i speciella vattentäta säckar. Det är ett tungt och tidskrävande arbete att få ner allt som vi ska använda. Inte nog mer att det är svårt att bara böra runt grejerna, allt måste säkras fast antingen direkt i rep eller med en isskruv. Det finns få ytor som du kan lägga något på och där det ligger kvar. Allt glider ner och det försvinner snabbt flera hundra meter ner i mörkret. Vi måste alltid vara fastsatta i rep och ett av jobben är att placera rep som vi kan arbeta på. Det behövs flera hundra meter rep för att man skall kunna springa fritt runt inspelningsplatsen och jobba med kameror, belysning, blixtar och så ska klättrarna få plats också. Över 400meter rep bultas fast i berg och is. Att befinna sig i denna miljö kan man säga att är en 11 poängare på en ”dödliga miljöer skala” från1 till 10, när det gäller faror så att det gäller och veta vad man gör. När man senare börjar isklättra upp i ett schakt där en normal människa aldrig skulle sätta sin fot så utökar man denna skala i en helt ny dimension. Här gäller det verkligen att vara säker och veta exakt vad man håller på med!
/gallery/files/3/PICT0120_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1304)
Jag blir imponerad av hur smidiga alla är och det går lätt att röra sig runt varandra. Inte nog med att man ska hålla koll på sig själv, alla har uppgifter att utföra. Lampor skall sättas upp och det är inte bara att placera ut dem utan elverken skall gömmas ute i schaktet. Kabeln måste bultas upp hela vägen så att det inte finns risk för att någon snubblar eller trampar på den. Nicklas och jag jobbar så mycket vi kan med att få allt på plats men lamporna flyttas runt ett flertal gånger innan alla är nöjda med ljuset. Lamporna står på stativ men även dessa måsta varje gång bultas fast med isskruvar annars skulle de aldrig stå kvar på den skarpt sluttande isen. Intervjuer görs direkt på plats och alla har varsin mikrofon med trådlös sändare på. Fotografen bultar upp trådlös studioblixtar som skall användas till stillbildsfotografering. Will och Andreas studerar noggrant schaktet som de planerar att klättra upp i och de diskuterar olika lösningar på hur de skall rigga den mixade klättringen på bästa sätt.
/gallery/files/3/PICT0515_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1309)
Min lilla erfarenhet om klättring säger mig att man kan klättra på det mesta men när Will och Andreas börjar svänga sig runt på bergväggar och istappar så verkar det som de besegrat alla fysiska begränsningar. De klättrar på omöjliga väggar och på saker som inte finns. Tydligen så är det helt möjligt att klättra upp och ner i ett istak av över 10 år gammal snö. Det som de kallare ”the brain”, hjärnan, var ett schakt som mynnare ut i taket på ett brytrum. Schaktet var fyllt med snö som under åren packats till något som liknade is. Klättringen sker på både berg, stockar, istappar och packad snö. Det omöjliga blir möjligt och efter att ha stått och stirrat upp i taket en timma så känner jag att mina ansiktsmuskler börjar att krampa. Mitt leende har pågått under hela klättringen och om inte öronen satt i vägen skulle huvudet ha fallit av.
/gallery/files/3/PICT0225_974734_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1306)
När vi jobba nere i gruvan så ser jag tydligt skillnad mellan de olika metoderna som man använder sig av. Man kan säga att det är olika filosofier hos grottklättrare, sportklättrare och yrkesklättare. Det är olika sätt att tänka på och olika lösningar på gemensamma problem. Hela tiden är det lösningar som fungerar och som är säkra det är bara detaljerna som skiljer. Yrkesklättraren använder tex två rep när de klättar upp på ett rep. Det repet som de klättrar på är det primära och det andra ett backupprep om tex. repet skulle gå av eller bultar släppa. Grottklättraren använder bara ett rep pga. vikten och arbetet att släpa med ett stort antal rep hela tiden. Sportklättraren använder oftast berget som de klättrar på som primär och repet som en backup om de skulle falla. När vi diskuterat detta så märks det även hur mycket de litar på repet och bara tanken att det skulle gå av finns inte i deras planer. Det gäller att rigga på rätt sätt och att ta hand om ditt rep.
/gallery/files/3/PICT0108_377386_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1302)
Gruvans miljö är helt underbar och dess storhet är svår att beskriva. Lampornas ljus sprider sig och det gör att gruvan kan visa upp sin underbara miljö och storslagna utsikt. Efter att ha varit nere i gruvan i fyra dagar så känns det helt naturligt att alltid vara fastsatt vid ett rep och att vid första tanke på att lägga ifrån sig något, placera en isskruv med karbin och sling för att knyta fast det man önskar lägga på isen.
/gallery/files/3/IMGP1290_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1297)
Färden gick sedan vidare till Dannemora gruva ovanför Uppsala. Vi hade fått hjälp av en mycket kunnig guvutforskare som visade oss de rätta schakten där isen legat starkt under ett 10-tals år tillbaks. Utforskaren från Örebro har undersökt denna gruva under många år och han har varit runt i de flesta orter och gångar, en gruvexpert med rätt attityd. Det var två gamla schakt som vi intresserade oss utav. Redan uppe på ytan kunde man skymta de enorma isbildningarna nere i gruvan. Första firningen var på ca 90meter och det såg ganska skrämmande ut. Vi riggade noggrant och båda schakten försattes med rep på 100m respektive 200m. Jag var exalterad av att få gå ner även om jag var nervös. Eftersom jag hade ansvaret för att rigga rep så var det jag som fick sköta den biten och göra i ordning för att fira ner all utrustning.
/gallery/files/3/IMGP1352_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1312)
Innan vi började gå ner tog vi oss en titt på isen som satt runt schaktöppningarna. Vi kunde konstatera att ett isblock satt högt upp och eftersom temperaturen var väldigt hög ca 15grader så förstod vi att detta block var i riskzonen för att falla ner. Valpens (terrängbil) wire spändes över hela dagöppningen och ett hissystem bestående av ett mindre 300kg spel (tack till Dala Telecom) riggades för enkel materialtransport.
/gallery/files/3/IMGP1362_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1300)
Några timmar senare visar det sig att vi hade rätt. Toppen av isblocket faller av och viker sig ut i schaktet. Med ett dån från helvetet landar blocket nere i gruvan och det tar flera minuter innan ljudet lagt sig. Lyckligtvis var det ingen som befann sig nere i gruvan denna gång. Allt går bra och utrustning riggas nere i gruvan. Vi måste ta oss ner i två olika schakt, ett för fotografer och belysning samt ett annat för klättarna. Isformationerna är helt underbara och de största jag sett i hela mitt liv. Man kan säga att det är som stalagmiter (pelare som sträcker sig uppåt från marken) på över 30meter. Isen är av mycket varierande kvalitet och vissa delar är mycket gamla. Hela tiden måste allt vara fastsatt med isskruvar och man måste vara konstant fastsatt på ett rep för att inte gå mot en säker död i händelse av att du tappar fotfästet.
/gallery/files/3/ICEMINES_CP_4662_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1296)
Vi börjar att filma och fota och hela dagen går bra fram tills att ett enormt isblock lossnar från ena kanten. Blocket på 3-4ton is faller ca 100meter ner mot rummet där två av våra fotografer står och filmar. Jag står uppe på ytan och ser allt hända. Skrikandes försöker jag varna, men innan ljudet gått fram till fotograferna så exploderar isblocket när det träffar marken där nere. Det är en isvägg som är ca 10metrer hög mellan fotograferna och platsen där isblocket landar. Ingen av oss trodde att isen skulle kunna ta sig över denna kant men när is faller från så höga höjder samlas en otroligt hög energi i massan. Det ser ut som om det vore vatten och en enorm våg av is rullar över den höga iskanten och ner på andra sidan mot fotograferna. Ljudet som kan liknas av ett vrål från helvetet fyller gruvans brytrum. Fotograferna Pondella och Ben förstår allvaret och kastar sig mot ena väggen och söker skydd så gott det går. I mina ögon går de mot en säker död. Block stora som valpdäck (mycket stora isblock) kastas runt i en hastighet på över 100km/h. Det tar ett långt tag innan ljudet lägger sig och jag inser att hela jag skakar som ett asplöv. Jag frågar på radion om alla kan ropa in sitt namn och säga om de har några skador. En efter en får jag svar och till allas stora förvåning så är alla helt oskadade. Inte ens utrusningen som lampor och blixtaggregat har blivit förstört. Det enda märkbara är att en av blixtarna har tilltats ner ca 40 grader!
/gallery/files/3/IMGP1390_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1301)
Vi diskuterar länge på radion om allas upplevelse, känslor och rädslor och man kan tro att alla skulle springa upp från gruvan efter en sådan händelse men alla är otroligt lugna. Vi undersöker om vi kan ha fått skador på några rep som legat i isens väg och kommer fram till att vi måste byta ut ett 100m rep som kan ha blivit skadat. Allt sker systematiskt och efter att ha bytt ut rep, kontrollerat bultar och flyttat till lite säkrare platser att filma från fortsätter vi med att arbeta.
/gallery/files/3/PICT0735_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1319)
Isklättringen är spektakulär och över 100m is är klättringsbar.Will och Andreas klättrar runt och denna gång är det Andreas tur att bemästra isen. Många måste se detta som vansinne och kanske har de rätt. Detta är ingen som man gör varje dag utan något man upplever en gång i livet. Det sista jag hör på radion innan Andreas börjar klättra mot toppen är Will som säger åt honom att ta det lugnt och att han alltid ska välja att ta det säkra före det osäkra. Detta är helt klart extremt och samtidigt otroligt spännande och annorlunda.

Efter tre dagars klättring nere i Dannemora gruva börjar vi bli klara och under tiden vi hissar upp utrustning hittar Will och Andreas en ort som leder bort mot ett annat schakt. Orten tar dem uppåt och efter ett tags letande får vi kontakt i ett av de schakten som ligger vid sidan av det vi gick ner i. För skojs skull riggar jag ett rep till dem så att de kan ”fly” från gruvan via detta schakt och göra en så kallad rundtur. Vi blir klara sent på kvällen vid midnatt och bestämmer oss för att plocka ihop allt så att vi slipper komma tillbaks.
/gallery/files/3/IMGP1343_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1299)
Resultatet av totalt 11 dagars underjordsaktivitet är en erfarenhet som jag kommer att ha med mig livet ut. Bilder kan beskriva mycket men inte ens genom en kameralins så kan man återskapa den känsla som jag hade på vissa platser. Professionella medarbetare, underbara miljöer och en hel del pengar är en mycket bra kombination. Jag hade otroligt kul under dessa dagar och även om det tog mig över en vecka innan jag kunde röra på kroppen utan smärtor så var det värt varje sekund! Nu väntar jag med spänning på att filmen skall klippas.

Ett stort tack till:
Kalevi Junttila för alla intervjuer och all hjälp med utrustning. Kalevi är gruvarbetaren som ställde upp i vått och torrt. Tack för den oförglömliga korvgrillningen och midnatts pizza!

Gruvutforskaren från Örebro som ställde upp och guida oss uppe på ytan samt att förse oss med kontakter och nödvändig information. Denna person är en riktig expert då det gäller Dannemora gruva och det märks att han har mångårig erfarenhet av gruvor.

Nickas Myrin för hjälp i Åsboberg med att rigga och hissa utrustning. Nicke är en arbetshäst som aldrig klagar men alltid vet vad som skall göras. Mattias Andersson som har koll på allt med belysning och filmutrustning.

Daniel Nordin, fjällräven för hjälp med utrustning och isklättrarkunskaper som jag inte har..

Dala Telecom för wirespel. Dannemora Arkiv för gamla bilder från gruvan.
Tierra, kläder
Primus, LED lampor
Fjällräven, kläder
Medverkande:
Daniel Karlsson (Sverige) Guide, säkerhet
Will Gadd (Canada) Klättrare, producent
Andreas Spak (Norge) Klättrare
Benedict Bevan-Pritchard (England) Film
David Brown (England) Film
Christian Pondella (California) Foto

Önskar du köpa bilder för att använda i reklamsammanhang eller liknande, kontakta mig för
mer information.

/Daniel Karlsson
Baggbodykarna
www.baggbodykarna.org
daniel@baggbodykarna.org
070-255 13 20

Anders Lundkvist
2008-09-26, 11:50
Tack Daniel - jag såg er film igår på Skandiabiografen och tyckte att den var fantastisk. För några år sedan hade festivalen med en isklättringsfilm (blond kille, testare och utvecklare från Patagonia som skulle lära en annan kvinnlig klättrare is) som var inspirerande, men er film var faktiskt ett strå vassare.

Lev väl och stort tack /Anders